Tydligen finns det något som heter säsongsdepression. Man kan bli deprimerad av att säsongerna ändras. Förr hade jag nog tänkt att det är bara nått man hittar på för att man inte tycker om hösten men idag, idag tror jag på det.

 

Fram till höstlovet kändes det som att allt gick bra. Inte haft ångest sen förra terminen, fick bra omdömen och jag trivdes så bra i skolan. Måndagen efter lovet slog det mig med full kraft. Men det var inte ångest. Det var inte rädsla inför skolan. Jag visste inte vad det var. Allt kändes bara så ledsamt men jag hade ingen orsak till att vara ledsen. Jag kände mig handlingsförlamad och trött. Kändes som  jag kunde sova hela dagen men inte på natten.

 

Sen pratade jag med en kompis som sa att hon kände sig lite deprimerad och hon nämde höstdepression. Det slog ner som en blixt från klar himmel. Det måste vara det jag har.

 

Imorse kom jag iväg till skolan och bara ett par steg utanför dörren ville jag gråta. Gråta för det vara kallt, mörkt och det regnade. För mig känns det så otryggt. Som om vad som helst kan hända, nått hemskt.

 

-  Min svenskalärare. Hon är världens gulligaste människa som gör allt för jag ska må bra. Jag vet inte hur många gånger hon peppat mig denna terminen men sina urgulliga mail. Hon är så genuint snäll. Idag sa hon att mötet alla lärare hade om mig där de diskuterade mitt omdöme var så roligt för alla hade bara bra att säga och hon var så glad över det!. Love her!!

- Youtube: Jag känner äntligen att jag börjar känna mig bekväm med detta att lägga ut videor och att redigera har blivit så roligt!

- Tända doftljus är terapi för själen. Det är som en varm kram.

- Min mosters kramar.

- Att jag äntligen blivit en av de bra eleverna i skolan.