1.Detta är ett jobbigt ämne att prata om. Jag har blivit mobbad sen jag var liten och det är nått som har påverkat mig jättemycket. Jag har många tillfällen att berätta om men jag väljer ett tillfälle när jag gick i nian.
    Jag och min klass hade idrott tillsammans med två andra klasser. Vi var bara tjejer. Just den lektionen skulle vi ha brännboll på fotbollsplanen. Så vi delade in oss i två lag och vi började spela.
Två tjejer, Natalie och Danielle bestämde sig för att  inte vara med så de satt bredvid. De var två tjejer som tror att de är bättre än alla andra och har alltid varit elaka mot alla som inte var precis som dem.

När det var min tur och slå bollen så hörde jag att de började prata om mig.
 -"Kolla nu när hon ska slå"
Jag visste vad de tänkte och det bar emot och vara med och spela. Jag slog iväg bollen o började springa. Då hörde jag hur de började skratta och jag såg att de pekade men jag fortsatte springa för jag ville ju inte bli bränd. En av det värsta saker jag vet är att bli skrattad åt.

Efter en runda ville jag inte vara med mer så jag satte mig med hon som räknade poängen. Jag hörde hur dom skrattade och pratade om mig sen såg jag hur de skrattade och pekade åt en annan som mig. Jag tycker det e sjukt hur mobbare försöker sänka andras självförtroende bara för att höja sitt eget. Mitt liv hade varit så mycket bättre om mobbare inte fanns. Jag tror att det inte finns så mycket o göra åt detta förutom ignorera dom och sedan säga till en vuxen person t.ex en lärare så får dom ta hand om det. De har påverkat mitt liv så att jag inte har nått självförtroende kvar. Jag vågar knappt gå till lektionerna i skolan utan att vara rädd för att nån ska kommentera eller skratta åt mig.Jag är blyg, ensam och mobbad.
Många tror att de inte är mobbare, om ni skrattar, retar fryser ut ofta så är ni mobbare.

Till er som kommer att läsa detta: Om ni skrattar och retar någon för de är för smala, tjocka, har glasögon eller nått handikapp snälla sluta!  Det sårar och det kan förstöra liv!

0Gilla